Det måste finnas plats för kvinnor att sörja tidiga missfall, att älska sina nedfrysta blastocyster och att både ångestfyllt och med lätthet genomgå aborter – samtidigt.
Denna potential är givetvis inte en anledning att vare sig ge embryon juridisk status eller inskränka aborträtten, men den är icke desto mindre relevant. Och jag tror att vi behöver erkänna, snarare än avfärda, komplexiteten i de här frågorna för att kunna försvara aborträtten framgent.Vi lär oss i skolan att ägg och spermie möts i äggledaren och knappt nio månader senare kommer en välskapt bebis ut.
Men inte heller detta är endimensionellt. Det finns parallella krafter som vill begränsa vissa kvinnors barnafödande, ofta med mer eller mindre explicit rasistiska motiv. Det har inte minst belysts av reproductive justice-rörelsen i USA, som definierar rätten till kroppslig reproduktiv integritet som rätten att få barn, att inte få barn och att ta hand om de barn vi har.