Sista dagen på jobbet var det redaktionsmöte.
Men medan jag packade mina lådor och sa adjö till klipprummet började jag fundera på det där med karaktärer. Har jag någonsin berättat om någon karaktär? Och hur skulle jag kunna få en karaktär att ”utvecklas och gnistra”? Att göra en dokumentär handlar ju om att hänga på och filma vad som händer. Och låta en människa gå sin egen väg i sin egen takt.
Martina var aldrig någon karaktär, hon var en människa, en av de finaste jag träffat, och i 45 år följdehenne med sin kamera för att se vad som hände i hennes liv. Och jag stod bara bredvid, med händerna i fickorna, och såg vad som skedde:Hela tiden på hennes villkor, för aldrig att jag grep in och försökte styra hennes liv.
Mycket sorg, mycket smärta, mycket skam och skuld kunde Pia berätta om, och den nya dagen visste varken hon eller jag något om. Vi bara bestämde träff och sen följde jag med henne på hennes vandring genom stan.
”Det slutet hade jag aldrig kommit på själv”, sa han. ”Vilken dramaturgi! Det goda livet som slutar med döden! Det är som en spelfilm fastän en dokumentär”.var ju, som det stod in min inbjudan, ”urstarka karaktärer”. Och en Guldbaggejury kan väl inte ha fel?Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Källa: sportbladet - 🏆 24. / 53 Läs mer »
Källa: Expressen - 🏆 19. / 63 Läs mer »
Källa: svt - 🏆 37. / 51 Läs mer »
Källa: Expressen - 🏆 19. / 63 Läs mer »
Källa: svt - 🏆 37. / 51 Läs mer »