Johan Croneman: Så illa det kan gå om man ger sig in i den dödliga politiken

“Så illa kan det gå när man ger sig in i den dödliga politiken.” DN:s Johan Croneman ser på när Kinberg Batra och Sjöstedt åker tåg i SVT.

2022-01-25 10:14:00

“Så illa kan det gå när man ger sig in i den dödliga politiken.” DN:s Johan Croneman ser på när Kinberg Batra och Sjöstedt åker tåg i SVT.

De tidigare partiledarna Anna Kinberg Batra (M) och Jonas Sjöstedt (V) gör en resa tillsammans i SVT. En förvirrande programidé, minst sagt.

Läs senareDet är riktigt tufft att vara partiledare. Jonas Sjöstedt och Anna Kinberg Batra tågluffar ner till Berlin tillsammans (”Tåget mot Hanoi”, SVT Play) och vid något tillfälle enas de om att makten lockar och att jobbet är lite spännande och rentav trevligt vid enstaka tillfällen – annars är det mest ett ok de levt under. Det har varit omänskligt tufft, hårt, krävande, slitsamt.

Vänsterpartiets före detta partiledare Jonas Sjöstedt är på väg till Hanoi, hans hustru Ann Måwe är ambassadör i Vietnam. Som ressällskap har han (eller filmarna Johanna Liljegren och Olavi Linna) valt den före detta moderatledaren Anna Kinberg Batra. Det är lite oklart varför.

Läs mer: Dagens Nyheter »

Har ni många anställda Putinagenter,förutom Croneman? AKB verkar vara ett födgeni. I Hanoi kan Jonas börja spela golf på en av de tre country clubs som bär Ho Chi Minhs namn . Ta fram den gamla drivern 'Bai Bang '

2 Läs senare Det är riktigt tufft att vara partiledare. Jonas Sjöstedt och Anna Kinberg Batra tågluffar ner till Berlin tillsammans (”Tåget mot Hanoi”, SVT Play) och vid något tillfälle enas de om att makten lockar och att jobbet är lite spännande och rentav trevligt vid enstaka tillfällen – annars är det mest ett ok de levt under. Det har varit omänskligt tufft, hårt, krävande, slitsamt. Vänsterpartiets före detta partiledare Jonas Sjöstedt är på väg till Hanoi, hans hustru Ann Måwe är ambassadör i Vietnam. Som ressällskap har han (eller filmarna Johanna Liljegren och Olavi Linna) valt den före detta moderatledaren Anna Kinberg Batra. Det är lite oklart varför. Det är meningen att de två ska samtala om sina gamla uppdrag (de har också båda två jobbat med Europafrågor), gärna gnabbas lite spontant om socialism och kapitalism. Samtalen blir styltiga, ingen av dem kan tänka bort kameran. De passar på varandra och sig själva precis som vi minns dem i sina politikerroller. Kritik eller anklagelser lindas in i dubbla lager av omskrivningar och ursäkter. Anna Kinberg Batra låter fortfarande som en ung muffare i sin antika kommunistskräck, Jonas Sjöstedt bedyrar sin oskuld gentemot de förra öststatsdiktaturerna: Han föddes minsann efter att muren byggdes och han var glad när den revs, och han hade ju aldrig haft annat än förakt att visa för Honecker, Gierek, Strougal med flera. Hmm. Är det där riktigt sant, Jonas? Det blir lite lite tjafs, men mest bedyrar de sin respekt för varandra. Jonas Sjöstedt ska sedan fortsätta på egen hand till Vietnam, oklart vilken väg, oklart om han ens själv vet. I inledningen säger han att hans dröm alltid varit att få göra reseprogram, vara programledare, fara jorden runt och visa upp fantastiska platser. Efter det här ”pilotavsnittet” kan han nog begrava just de drömmarna. Det är en förvirrande resa, samtalen är osammanhängande. Efter att Jonas och Anna har skiljts i Berlin ansluter Jonas nästa sällskap, en gammal kompis, kanadensaren Brian, vars släktingar i Georgien de två nu ska försöka spåra. Det blir i stort sett ingenting av någonting. Samtidigt som Jonas och Brian samtalar om livet och jobbet (som på beställning), dyker Anna Kinberg Batra upp hemifrån lägenheten i Stockholm där hon fortsätter prata om hur jobbet i politiken var och blev och hur hon var tvungen att vara helt ledig i två år för att känna sig redo för livet igen. Det är ingen som pratar om sina privilegier. Jonas Sjöstedt drar sig tillbaka sig vid 56 med pension både från riksdagen och EU-parlamentet, och ska nu tillbringa några år som den svenska ambassadörens lyxmake i Hanoi. Låter som ett hårt liv. Vad säger ni, vägarbetare, undersköterskor, städerskor, affärsanställda? Inte vill ni byta med Jonas? Anna Kinberg Batra tog som sagt ledigt några år (47 när hon avgick) och på hennes Twitterkonto kan man läsa om hennes nuvarande sysselsättning: ”Driver samhällsförändring, föreläser, skriver, leder företag och har roligt.” Leker i tv med jämna mellanrum också, både med Filip och Fredrik och med Kattis Ahlström. Så illa kan det gå om man ger sig in i den dödliga politiken. Jonas kommer förresten aldrig till Hanoi, inte på den här resan i alla fall. Det tar stopp i Georgien, på gränsen till Azerbadjan. Också oklart varför. Men, ”Tåget mot Hanoi” innehåller ändå något som man inte vill missa för allt smör i Småland, och det är den sjungande berättaren, Ilris Viljanen – hon är fantastisk, ja mer än fantastisk. Filmarna ska givetvis också ha beröm för detta originella grepp att låta berättarrösten sjunga fram mellansticken, på underbar finlandssvenska, magiskt genomfört.