Annika Coster och hennes två syskon, Elisabeth Synnes och Stefan Andersson, förlorade båda sina föräldrar i sviterna av covid-19 på Kullegårdens äldreboende i Partille. Upplevelsen blev smärtsam på många sätt och väckte frågor om vilken vård vi ger våra äldre i dag.
Men året har ställt äldrevården inför enorma utmaningar och på många håll stor sorg. Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister har 5522 personer avlidit i covid-19 på ett äldreboende i Sverige. Av dem bodde cirka 590 i någon av Storgöteborgs 13 kommuner. Statistiken baseras på inkomna dödsorsaksintyg fram till 21 mars.
– Alla som avlidit i covid är en för mycket. Vi har haft en hög smittspridning i samhället och det har konstaterats nationellt att graden av samhällsspridning speglar sig på boendena. – Jag tycker framför allt att medarbetarna har varit fantastiska. I all den nya kunskapen så tycker jag att vi gjort ett gott jobb utifrån förutsättningarna. Det har varit en helt ny situation vi har fått lära oss att hantera.
I dagboksanteckningarna kan man också läsa att syskonen ibland kunnat besöka sina föräldrar men ibland inte. Daniel Pus skriver att det trots besöksförbud större delen av det gångna året ändå har gått att göra vissa undantag. Det sättet vi har jobbat med schemaläggning de senaste tio åren har handlat om att jobba på mer än en enhet. Lite som de jobbar på Ikea för att lära sig hela varuhuset och få variation.
När intervjun gjordes i mitten av mars hade alla boende i Göteborg som velat och kunnat fått sin andra spruta och det fanns bara en boende med konstaterad covid-19, enligt Babbs Edberg. – Vi har varit väldigt duktiga på den sociala omvårdnaden men har tappat en del av den medicinska omvårdnaden. Där behöver vi förstärka. Det handlar både om kunskap och samverkan mellan professionerna.– Vi hade ett boende som inte fick kritik. När vi tittat närmre på det så var det för att man hade ett väldigt tätt samarbete mellan boendet, vårdcentralen och den kommunala hälso- och sjukvården.