Döden har slickat de flesta bögar bakom örat någon gång. Om inte vid riskfyllda möten i buskage och toalettbås så i samband med att någon blåst kollega hävt ur sig tiotusenkronorsfrågan: ”Är du inte rädd för att bli smittad?”.
En produktiv bieffekt av bokens alltför höga densitet är att tiden snabbt luckras upp. Jag tror att det är omedvetet, men den historiska hoppigheten blir en illustration av hur desorienterade många måste känt sig under de här åren. Som undersköterskanbeskriver: ”Jag levde i en inkapslad värld under tiden med aids och umgicks bara med människor som jobbade med det här. Jag umgicks inte med någon annan.
Sjöströms minnesskrift är vacker och mycket ojämn. Den skrala litteraturlistans inspirationskällor vittnar om att hon velat fånga tidens larm och känsla snarare än att skriva den svenska hiv-historiens stora tegelsten. Det är självklart okej. Men den här boken hade verkligen vunnit på att låta anspråket svälla en aning – mer tid, mer intervjuer, mer rörelse.
I det lilla utmanas bilden av det glorifierade martyrskap som populärkulturen gärna tillskriver de sjuka, döende bögarna. Andra har också smittats. Majoriteten av de 40 miljoner som dött i aids sedan tidigt 1980-tal har nämligen befunnit sig långt från Castrodistriktet i San Francisco. Det är lätt att glömma, eller hur?Jesper Strömbäck Eklund är kulturskribent och kritiker.
Detta är en kulturartikel, där skribenter kan uttrycka personliga åsikter och göra bedömningar av konstnärliga verk.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Källa: dagensindustri - 🏆 46. / 51 Läs mer »
Källa: SvD - 🏆 47. / 51 Läs mer »
Källa: GDnyheter - 🏆 43. / 51 Läs mer »
Källa: dagensnyheter - 🏆 7. / 63 Läs mer »
Källa: dagensnyheter - 🏆 7. / 63 Läs mer »
Källa: dagensnyheter - 🏆 7. / 63 Läs mer »