fram just detta, tidens relativitet, som ett av skälen till att de unga i vissa avseenden har tvingats göra större uppoffringar än andra under pandemin: ”Ett år är längre för en 20-åring än för en 40-åring.” .
Folkets forum var alternativet till alternativet till den miljökonferens FN hade förlagt till Stockholm i juni 1972. En brokig samling vänster- och miljögrupper enades efter många diskussioner till sist om att ”en lösning av miljöproblemen och ett återställande av redan förstörd miljö kräver ett upphävande av det produktionssätt, vars produktion bestäms av marknadsmekanismer”.
Sverige är verkligen inte ensamt om att ha stängt dörrar till klassrum och tvingat ut de unga på den digitala ökenvandring vi givit namnet ”distansundervisning”. Inte så få länder har varit betydligt mer restriktiva än Sverige, som ändå i det längsta försökt begränsa inskränkningarna till de äldsta grupperna, gymnasister och högskolestudenter.
Det är värt att ta fasta på just ”hel”. Även unga som klarat skuggtillvaron utan tydliga och märkbara mentala men kommer att bära med sig en förlust genom resten av livet, ett hålrum i den egna biografin, en bildningslucka; alla de upplevelser, erfarenheter, möten och minnen som aldrig blev deras.
Att tillsammans med andra bli annorlunda, det är en dröm gestaltad i generationsroman efter generationsroman. Själv kände jag på 70-talet starkt suget från Ulf Lundells ”Jack”. Therese Bohman lyfte i intervjun fram ”Den hemliga historien”, Donna Tartts bestseller från tidigt 1990-tal; ”Allting var perfekt med den boken. Den här gruppen som håller på med sin grej. Jag hade verkligen velat vara med där.