När jag fick ett erbjudande från Salernitana vintern 2003-04 kände jag bara: ”Ja!”. Jag ska dit, jag ska göra en fin vårsäsong och sedan ska jag vidare till Serie A. Och det var nära att hända. Det gick bra för mig på våren, och jag var väldigt glad över att ha blivit värvad som mittfältare.
När jag kom fram berättade de att Pierpaolo Marini – sportchefen som scoutat mig och försökt värva mig till Udinese – hade bytt klubb. Han hade gått från Udinese till det nya Napoli, som precis gått i konkurs, blivit tvångsdegraderat och sedan rekonstruerat nere i Serie C.
Jag behövde fundera. Vid den här tiden var jag 27 år – skulle fylla 28 – och borde egentligen stå på någon sorts karriärstopp. Jag och Leandro delade rum, så vi pratade mycket om hur vi skulle göra. ”Här kan vi ju inte stanna, våra karriärer kommer att tvärdö”. Vi insåg att Salernitana menade allvar, och efter två, tre dagar insåg vi båda att vi inte hade något att välja på.
Från början hade jag själv inte riktigt förstått hur stort det här med Napoli verkligen var, men snabbt fick jag förklarat för mig att hela södra Italien bestod av Napoli-fans: ”Nedanför Lazio är det egentligen det enda som finns”. Och redan i första träningsmatchen märkte jag att det var ett helt annat drag än något jag upplevt tidigare.Som de säger i Italien – det är en fantastisk piazza.
Nu gjorde han likadant med stadion. Han vände på det helt. Om en bra biljett hade kostat 100 euro tidigare så kostade den 10 euro nu, så folket började vallfärda igen. I Italien brukar man ju säga att det är först kyrkan och sedan fotbollen, men i Neapel är det nog fotbollen först och kyrkan därefter. Det är ju en klyscha, visst, men Neapel besannar liksom många av de här klyschorna. Det är den fattige mannens revansch, möjligheten att känna sig som en vinnare i ett liv man annars förlorat – allt det där.
När jag var liten är det klart att jag också tänkte tanken på att det skulle vara coolt att spela i Napoli med nummer 10 som Maradona – och jag var inte ensam om att tänka så. För de flesta i min ålder så var han guden. Jag är född 1976, så mitt Panini-album med samlarbilder från VM 1986 var komplett.
Sverige Senaste nytt, Sverige Rubriker
Similar News:Du kan också läsa nyheter som liknar den här som vi har samlat in från andra nyhetskällor.
Ny artikelserie med Erik Niva: ”Saknar Dennis Olssons vitryska tröja...”Ett ögonblick... Erik Niva, 41, som drar igång en ny artikelserie i Sportbladet utifrån några utvalda matchtröjor i den enorma samlingen. Fokus den här gången ligger på svenskar som spelat i utländska klubbar. olssondennis
Källa: sportbladet - 🏆 24. / 53 Läs mer »
Källa: GoteborgsPosten - 🏆 45. / 51 Läs mer »
Källa: dagensindustri - 🏆 46. / 51 Läs mer »
Källa: sydsvenskan - 🏆 6. / 63 Läs mer »
Källa: SVTSport - 🏆 29. / 51 Läs mer »
Källa: SVTSport - 🏆 29. / 51 Läs mer »