De vittnar om rasismen som många i Sverige inte vill se - DN.SE

På ett tåg från Köpenhamn väljer tulltjänstemännen ut Titus Murimi, vagnens enda svarta resenär, för ”selektiv kontroll”.

2020-08-02 09:52:00

De drabbas när samhället blundar för rasismen – sex personer om varför de tycker att Black lives matter handlar om Sverige.

På ett tåg från Köpenhamn väljer tulltjänstemännen ut Titus Murimi, vagnens enda svarta resenär, för ”selektiv kontroll”.

Foto: Alexander MahmoudJason Diakité är besviken på svenska politiker. När vice statsminister Isabella Lövin (MP) bekymrat kommenterar George Floyds död och rasismen i USA på Instagram, tar Jason till orda i kommentarsfältet. Visst är det bra med empati med George Floyd, skriver han, men också viktigt att regeringen talar om svensk rasism:

Gärningsmän kunde enkelt stjäla 52 000 pistolpatroner – MSB svarar på polisens kritik Sveriges BNP rasar kraftigt – krympte med 8,6 procent Ett halvt ton ammunition stulen från lastbil i Bromölla

”Är alla svenskar VERKLIGEN behandlade likvärdigt? Prata med människor som vet. Empatin blir ihålig annars.”TitusTulltjänstemän har rätt att beordra en resenär att ta av sig kläderna, om de misstänker att denne har något olagligt med sig. Eftersom Titus inte vill svara på frågor och även gör motstånd så finns det, enligt tulltjänstemännen, skäl att misstänka att han smugglar narkotika.

Och det är, enligt tullinspektörerna, viktigt att han klär av sig naken. Men Titus gräns går där. Det han har varit med om är förnedrande nog, anser han.  Den tulltjänsteman som Titus beskriver som drivande ska själv använda ordet våld när han senare beskriver vad som händer i rummet:

”Jag och [namn på den andre tulltjänstemannen] fick med våld hjälpa Titus att ta av sig kalsongerna.”PatienceDet är en tidig februarimorgon i Örebro och Patience Engberg är på väg till jobbet i Västerås, där hon jobbar som projektledare på ABB. 

I vanliga fall lämnar hon barnen på förskolan, men nu är det sportlov och hennes lärarmake Patrik är ledig och kan ta ungarna. Skönt, tänker Patience som har ett viktigt Skypemöte med kolleger i USA på eftermiddagen och nu kan komma i väg tidigare och förbereda det.

Patience Engberg föddes i Liberia. Där träffade hennes pappa många svenska läkare och ingenjörer och föräldrarna började drömma om Sverige. ”Mina föräldrar beundrade Olof Palme. Han stod för solidaritet, sa alltid pappa. Att alla behandlades likvärdigt.”

Foto: Alexander MahmoudHon tar en stadsbuss till Örebro station för att sedan ta tåget vidare till Västerås. Den här månaden har Patience skaffat pendlarkort till Ludvika, där ABB också har kontor, men kortet gäller inte till Västerås där hon ska jobba denna dag. 

Barn drabbas av hyperinflammation efter covid-19: ”Oerhört sällsynt med dödsfall” Orosmoln för Löfven: LO tror inte på överrenskommelse SVT:s Mellanösternkorrespondent: ”Hela hamnen är jämnad med marken”

Därför köper hon en tågbiljett i SJ-appen, som hon ofta gör. Tåget till Västerås går 07.03, enligt appen. Men på stationen blir Patience förvirrad. På skärmarna står att 07.03-tåget går till Eskilstuna och Stockholm – inget om Västerås. 

Patience letar efter en tågvärd att fråga, men hittar ingen. Hon vågar inte hoppa på 07.03-tåget, utan bestämmer sig för att vänta in sitt vanliga pendlingståg till Västerås som går 07.57.

När Patience kliver på tågetsmåpratar hon med en man som också har biljett till en annan tågavgång. De slår sig ner i varsitt säte i samma vagn, med mittgången mellan sig.När biljettkontrollanten kommer har Patience fällt upp sin laptop och börjat jobba. I ögonvrån ser hon kontrollanten som ber att få se mannens biljett. Hon hör mannen förklara att han har biljett till ett annat tåg. Det är okej, svarar kontrollanten, och hjälper mannen att boka om sin biljett i appen.

Jag säger till henne: Jag är i samma situation som mannen här. Men kontrollanten blir direkt aggressiv och säger: ”Vad menar du?”När kontrollanten vänder sig mot Patience förändras tonläget.– Jag säger till henne: Jag är i samma situation som mannen här. Men kontrollanten blir direkt aggressiv och säger: ”Vad menar du?”

Patience upplever att hon inte ges möjlighet att förklara sig. Kontrollanten kräver att Patience ska gå av tåget, annars ska polis tillkallas.– Jag frågar: Varför är du så aggressiv mot mig, när du var så tillmötesgående och hjälpsam mot mannen här bredvid?

Kontrollanten svarar inte, utan går och hämtar en tågvärd. Han tittar först inte ens på Patiences biljett, säger bara argt att hon måste kliva av tåget.Patience vägrar. Ett tiotal resenärer sitter i vagnen. De glor. Tågvärden och kontrollanten vill se Patiences biljett igen. Patience visar den, och hoppas att de ska se att hon faktiskt har betalat, dessutom en extraavgift för ombokningsbar biljett.

Fossil borthackad på Gotland: ”En smärre chock” Tegnell om ökade smittspridningen bland unga: Ett dåligt tecken Höns plågades till döds hos Sveriges största äggleverantör

– Men kontrollanten bara läser upp mitt namn, triumferande. Sen går hon iväg och kommer tillbaka. Då har hon googlat mig, hittat min adress, och vill visa: Vi vet vem du är, liksom.Patience försöker hålla sig lugn. Hon intalar sig: Du har köpt biljett, du har inte gjort fel. Stå på dig. Men hon känner sig ynklig och ensam. Varför blir hon sämre behandlad än sin medresenär, mannen som nu sitter ett par meter ifrån henne, tyst och obekväm? 

Det kan, i Patiences ögon, inte finnas någon vettig förklaring. Ingen annan än den vanliga, vill säga. Den som hon tvingats vänja sig vid ändå sedan hon var liten flicka och växte upp i Lindesberg, som den enda svarta tjejen i klassen.

Patience Engberg blev tidigt utsatt för rasism och berättar om hur skolkamraterna mobbade henne. Än i dag märker hon av hur hon behandlas annorlunda på grund av sin hudfärg. ”Det spelar ingen roll att jag är en svennemamma som sliter och kämpar. Det skyddar mig inte.”

Foto: Alexander Mahmoud● ● ●Patience föddes i Liberiaoch kom till Sverige när hon var fem år. Hennes pappa var röntgentekniker på ett sjukhus i Liberia som drevs av ett svenskägt gruvbolag,Lamco. På jobbet träffade Patiences pappa svenska läkare och ingenjörer. Han och hans fru började beundra det avlägsna landet i norr. 

– Framför allt beundrade de Olof Palme. Han stod för solidaritet, sa alltid pappa. Att alla behandlades likvärdigt. I Sverige var ingen mer värd än någon annan, sa Patiences föräldrar. Samtidigt växte oron i Liberia. Inbördeskriget skulle snart bryta ut. Patience flyttade med sina föräldrar och syskon till Sverige, till Lindesberg. 

Jag åkte buss till skolan. Varje dag på bussen så blev jag kallad för neger. Varje dag ett helt läsår, när jag gick i fyran.I fjärde klass började mobbningen.– Jag åkte buss till skolan. Varje dag på bussen så blev jag kallad för neger. Varje dag ett helt läsår, när jag gick i fyran.

Det var alltid samma pojkar som plågade henne, tre-fyra killar i sexan. Patience försökte göra sig osynlig, svarade sällan. Tills en dag.– De hade kastat saker på mig hela vägen på bussen och kallat mig för neger. Det var alltid det där ordet. Och... plötsligt var det som om något gick sönder i mig. 

När Patience gått av bussen vände hon sig mot ledarkillen och slog ner honom.– Jag slutade inte slå. Jag grät och grät och slog och slog. Till slut lyfte en vuxen bort mig.När jag var femton år saktade en bil in när jag stod vid en busshållplats i Lindesberg. En kille kastade en banan på mig och skrek ”jävla apa!” Jag minns det så väl. Bananen träffade mig på kroppen.

Patience bytte skola. Vardagen blev bättre. Men rasismen fortsatte.– När jag var femton år saktade en bil in när jag stod vid en busshållplats i Lindesberg. En kille kastade en banan på mig och skrek ”jävla apa!” Jag minns det så väl. Bananen träffade mig på kroppen.

Även Patiences bror, den tidigare allsvenske fotbollsspelaren Samuel Wowoah, har blivit måltavla för rasistiska attacker. När han spelade för IFK Göteborg mot Helsingborgs IFmot honom. Föräldrarnas bild av Sverige förändrades.

– Samtidigt fortsatte de att betona att vi barn måste utbilda oss och bidra till det svenska samhället. För att vi hade Sverige att tacka för så mycket. Patience har ännu sina föräldrars ord i huvudet. Hon utbildade sig till civilekonom. Blev en produktiv, hårt arbetande örebroare med gnällbältesdialekt. 

Men den här februarimorgonen, när två svenska SJ-anställda skriker att hon ska kliva av det tåg som hon pendlat med hundratals gånger, har hon svårt att känna sig som en fullvärdig medlem av det svenska samhället. 

– Det känns som när jag gick i fyran, på skolbussen. När hon stigit av i Västerås bryter tårarna fram. Det spelar ingen roll, tänker Patience när hon går mot ABB:s kontor, att jag är välutbildad och tjänar bra.

– Det spelar ingen roll att jag är en svennemamma som sliter och kämpar. Det skyddar mig inte. Jag kommer inte undan min hudfärg.Asiatou Touray, 26, Solna berättar även hon hur hon upplever rasismen i Sverige. ”Nyligen bokade jag och min man en taxi till oss och våra två barn. Vi var glada, vi skulle åka till vänner och fira avslutningen på fastemånaden ramadan. Men när chauffören kom kände jag direkt att något var fel. Det var så tydligt att han inte ville ha oss i bilen. Han var hetsig och arg, fast han aldrig träffat oss förr. När min sexåriga dotter Seynabou öppnade en bildörr och började klättra in i taxin exploderade chauffören. ’Rör inte min bil’, skrek han. Han kallade min dotter för jävla apa och en massa andra kränkande ord. Så bad han oss alla att dra hem till Afrika. ’Vad gör ni här era jävla apor?’ sa han. Sen körde han bara iväg från oss. Jag tror inte att Sverige eller svenskar i allmänhet förstår hur mycket skit vi får ta varje dag för att vi är afrosvenskar. Det känns som att många bara tycker att vi är jobbiga när vi pratar om det.”

Foto: Alexander MahmoudJag tror inte att Sverige eller svenskar i allmänhet förstår hur mycket skit vi får ta varje dag för att vi är afrosvenskar.TitusBrottningen håller på i flera minuter. Titus skriker på hjälp. De tre männen tumlar runt i rummet. Titus säger att om hans genitalier och anus ska undersökas, så vill han att en doktor ska göra undersökningen. 

– Jag säger det säkert tio gånger. De struntar i det. Och när de börjar bli frustrerade och inte får av mig kalsongerna, så greppar han mig så här…Titus visar med en hand mot skrevet. Han markerar att tulltjänstemannen tar tag runt penis och pung. 

– Han tittar på mig när han gör det. Det är liksom: Jag ska lära dig en läxa. Så att när vi träffar dig nästa gång, så vet du din plats.Det som händer i det här rummetär fortfarande, nästan ett år senare, omtvistat. Detta är Titus version. 

Det är vändningen, när greppet kommer andra gången, hårt. Det gör ont. Jag tänker: Han är galen. Han gör vad som helst.Först markerar tullaren bara greppet, enligt Titus, som för att visa: Jag kan göra så här. En stund senare klämmer han åt på riktigt. Då ger Titus upp. 

– Det är vändningen, när greppet kommer andra gången, hårt. Det gör ont. Jag tänker: Han är galen. Han gör vad som helst. Titus känner sina kalsonger dras ner till anklarna. – Den ene håller fast mig i ett hårt grepp om halsen, och vänder upp mig så att den andre kan undersöka min... min rumpa.

Titus har ännu svårt att tala om det värsta som han menar sker i rummet. På läkares inrådan har han träffat psykolog. Fast just detta är plågsamt att prata om även hos psykologen. Det som sker, enligt Titus, är att den större av tulltjänstemännen känner mellan skinkorna på honom och sticker in sitt finger i hans analöppning, medan den andre håller fast honom. Sedan blir Titus, säger han, vänd åt ett annat håll medan tullaren undersöker området runt pung och penis.

– När det här sker tänker jag bara att jag vill därifrån.Det är så tydligt att det inte handlar om droger, inte längre. De pratar engelska med mig och säger att jag har en ”big attitude”.Efteråt slappnar tulltjänstemännen av. De skrattar och försöker skämta med Titus. 

– Det är så tydligt att det inte handlar om droger, inte längre. De pratar engelska med mig och säger att jag har en ”big attitude”.Titus berättar att den ene tullaren kommenterar storleken på hans penis, som ömmar efter det hårda greppet. 

– Han säger att han sett större än min på svarta killar i filmer. Så säger han ”it doesn't match your attitude” – ”den matchar inte din attityd”.Den andre tullaren håller sig i bakgrunden, enligt Titus.– Jag tror han känner att det är fel.

Efter händelsen i det fönsterlösa rummet går Titus Murimi till vårdcentralen och får träffa en läkare. Där hjälper hon honom att få tid hos psykolog för att bearbeta det som hänt.Foto: Anders Hansson

● ● ●När Titus får tillbaka kläderoch mobiltelefon får han träffa tulltjänstemännens chef. Det verkar, tycker Titus, som om chefen förstått att något har gått fel inne i visitationsrummet. Han har säkert hört mina skrik, tänker han.

Tullchefen har en försonlig ton och vill prata. Titus vill bara därifrån. Han ber om tulltjänstemännens tjänstenummer – chefen skriver dem på en lapp – och lämnar kontoret.– När jag kommer hem ser jag blodet och blåmärkena. Det gör ondare. Så jag går till vårdcentralen.

I journalen återger läkaren Titus berättelse om vad som skett. Inklusive den undersökning i anus – ”per rectumundersökning” på läkarspråk – som Titus säger att han utsatts för.”Enligt egen uppgift sade han flera gånger att de fick visitera honom, men per rectumundersökning fick de inte göra. Han nämnde flera gånger att det är okej om en läkare gör det, men ville inte att [tulltjänstemännen] skulle göra det. Han kunde även tänka sig stanna över natten och de kunde ta avföringsprov och på det sättet kolla.”

Tullen genomför ändå undersökningen, berättar Titus för läkaren.”Patienten uppger att han skrek flera gånger att de skulle sluta.”Läkaren fotograferar såren och blåmärkena och förklarar att Titus kan få bilderna, som bevismaterial. Hon undersöker inte hans genitalier eller anus. I polisförhör ska läkaren senare säga att ”ett finger i analen ger inga skador, så jag hade inte sett någonting där ändå”.

Doktorn säger att jag har en chockreaktion. Hon tycker att jag bör polisanmäla tullen.Läkaren hjälper Titusatt få tid hos psykolog för att bearbeta traumat.– Doktorn säger att jag har en chockreaktion. Hon tycker att jag bör polisanmäla tullen.

Läkaren skriver i Titus journal:”Allmäntillstånd: Ledsen och upprörd. Vid inspektion hål i T-shirten på höger sida och blodfläckar på vänster sida. Sår på vänster axel, ungefär 1 ½ cm, glipande. På överarmen ses ett stort blåmärke med palpationsömhet. Ett flertal rivmärken på armbågarna bilateralt. Svårt lyfta armen över axelnivå. Känner sig illa behandlad och kränkt. Stressad, svårt att slappna av.”

Titus Murimi klarar inte av åka till arbetet efter det som hänt och han vågar inte berätta om det för sina arbetskamrater. Han är rädd för vad de ska säga.Foto: Anders HanssonNär Titus vaknar nästa dag ringer han sin chef i Danmark och sjukskriver sig. Han skäms över det som hänt och säger att han skadat sig på gymmet. 

– Du vet, på byggen. Killarna som jobbar där, de skämtar hela tiden. De är bra killar, de kan ta dig på allvar. Men efter två-tre dagar så börjar de skämta. ”Du fick fingret i röven” och sånt. Det är inte illa menat. Men... det gjorde fortfarande ont när jag ringde chefen. Jag var inte redo att prata om det.

Titus stannar hemma tisdag, onsdag, torsdag. Det känns fel, han är rädd om sitt elektrikerjobb. En del av lönen skickar han varje månad hem till sina föräldrar i Sagana i Kenya.– Jag skickar mellan 500 och 1.000 kronor i månaden till dem.

För länge sedanförsökte sig Titus på en akademisk karriär. I Belgien läste han statistik. När han kom till Sverige 2009 skrev han in sig på en kurs i ekonomisk historia på Lunds universitet. Han kom in sent i kursen, halkade efter. När han skulle lämna in en hemuppgift hämtade han delar av texten från Wikipedia, utan att ange källa. Universitetet upptäckte plagiatet, och stängde av Titus i två månader.

– Det var dumt av mig. Jag borde bara lagt ner tiden på att skriva uppgiften ordentligt själv i stället.Titus sadlade om, utbildade sig till elektriker. Insåg att han gillade praktiskt arbete, att vara ”en handyman”. Man tvivlar när man mår dåligt. Kanske var det ändå mitt fel?

Men nu, dagarna efter tullens ingripande, kan han inte förmå sig att åka över bron och jobba. Han går hemma och grubblar över tullarnas budskap: Det som hände, det var ditt fel. – Man tvivlar när man mår dåligt. Kanske var det ändå mitt fel?

I ett hörn i lägenheten ligger ett par trasiga kalsonger, en trasig t-shirt och en ryggsäck med hål i. De gick sönder hos tullen. Titus har inte vetat vad han ska göra med dem. På fredagen, fyra dagar efter tullingripandet, tar han plaggen och går till en polisstation.

PatienceAnmäl, säger en jobbarkompis. SJ måste få veta. Patience skriver – och får ett mejl med en ursäkt. ”Vi ser mycket allvarligt på att du inte fick samma hjälp som den andra kunden av vår personal ombord”, skriver SJ:s kundtjänst. Kravet på 1.000 kronor i tilläggsavgift stryks. SJ avslutar med att ”än en gång be om ursäkt för vår personals agerande”.

Patience blir först glad – men inser sen att SJ inte skrivit en rad om rasism eller diskriminering. För Patience är det själva kärnan. Hon är övertygad om att hon särbehandlades på grund av sin hudfärg.

Hon skriver en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen, DO.”Även om denna händelse bara är en droppe i havet av all diskriminering som sker”, skriver Patience, ”så betyder det mycket för mig att markera med en anmälan att detta INTE är ok.”

Samuel Girma, 33, Hökarängen berättar om hur hans son har utsatts för rasism.”När min son vare sex år angreps han av en man i tunnelbanan, mellan Slussen och Medborgarplatsen. Han kallade min son för ’n-unge’ och sa att han hade ful frisyr. Jag blev som Hulken och krävde att mannen skulle be om ursäkt. Tunnelbanevagnen var full av folk, men ingen annan än jag sa nåt. Andra resenärer bara tillät detta. När vi klev av så åkte mannen vidare, som om inget hade hänt. I dag är min son elva, och har utsatts för rasism fler gånger. Att sådant hänt och fortsätter hända är inte min sons ansvar, och det är inte mitt. Det är vita svenskars ansvar att uppfostra sina barn så att de inte agerar rasistiskt. För många vita svenskar är det enklare att fokusera på det som händer i USA. När vi svarta i Sverige säger att vi upplever rasism här, så är det nästan som att vi får tillbaka ett narrativ där vi ska vara tacksamma att det inte är lika illa som där borta.”

Foto: Alexander MahmoudFör många vita svenskar är det enklare att fokusera på det som händer i USA.  TitusDet känns bra hos polisen, tycker Titus, att få berätta och bli tagen på allvar. Att utan samtycke föra in ett finger i någons analöppning är enligt svensk lag

att betrakta som våldtäkt, får han veta. Han får ett målsägandebiträde, advokat Eva Bazo, som sitter med under ett två timmar långt förhör. I förhöret berättar Titus om sitt ”obehag och smärta när den muskulöse mannen tog sitt finger och pillade mig mellan skinkorna, han var även inne i min anusmynning, han tryckte upp ett finger i hålet!” Han pekar ut tulltjänstemännen och ger polisen deras tjänstenummer. 

Ett par veckor senare lägger åklagaren ned förundersökningen. – Jag blev jätteförvånad, säger Eva Bazo.När advokaten inser att åklagaren inte ens förhört tulltjänstemännen blir hon upprörd. 

– Jag har svårt att tro att man skulle göra så om en kvinna anmält en våldtäkt och hade haft en så sammanhängande och trovärdig berättelse som Titus har.Eva Bazo blir Titus målsägarbiträde.

Foto: PressbildTre nivåer av tullens kroppsundersökningEnkroppsvisitationär en kontroll av de kläder en person har på sig, och görs om det finns anledning att anta att det finns föremål i kläderna som kan tas i beslag. 

Enytlig kroppsbesiktningär en kontroll av den nakna kroppen. Den får göras av en tulltjänsteman – som dock inte får röra den nakna kroppen. Det är inte heller tillåtet att be den som kontrolleras att inta vissa ställningar. 

Kroppsbesiktningkallas tullens mest omfattande kontroll av kroppen. Vid en kroppsbesiktning röntgas eller undersöks till exempel inuti munnen eller andra ihåligheter på kroppen. För att få göra en kroppsbesiktning på en person krävs ett åklagarbeslut.

Källa: TullverketVisa merEva Bazo begär överprövningav åklagarens nedläggningsbeslut, och vinner framgång. Förundersökningen återupptas. ”Det finns anledning att anta att i vart fall tjänstefel har förövats”, skriver överåklagaren.

Samtidigt har andra myndighetskvarnar börjat mala. Titus har anmält till JO och DO, som inleder granskningar och kräver att Tullverket svarar på frågor.I januari 2020, nästan fem månader efter händelsen, skriver den tulltjänsteman som Titus pekar ut som drivande sin version av händelsen. Det blev tumult på perrongen, skriver han. Titus greps och belades med handklovar. 

”I visitationsrummet förklarade jag för Titus att han kommer att få ta av sig alla sina kläder samt att jag inte kommer att röra honom utan bara kontrollera hans kläder. Titus tog av sig alla sina kläder förutom kalsongerna som han vägrade att ta av”, skriver tulltjänstemannen.

Han och kollegan fick ”med våld hjälpa Titus att ta av sig sina kalsonger”, fortsätter tulltjänstemannen i sitt PM.Vid en så kallad ytlig kroppsbesiktning– däremot får den inte vidröras utan ett åklagarbeslut.

Tulltjänstemannen skriver:”Ingen tog på Titus könsorgan eller körde in sina fingrar i hans anal. Inget övervåld brukades i visitationsrummet. Ingen i vår grupp skrattade åt Titus när han var naken eller skrek rasistiska saker åt honom.”

Tulltjänstemannens beskrivning blir till hela Tullverkets syn, när verket genom sin jurist svarar DO. Ingen brukade övervåld, slår Tullverket fast. Ingen berörde Titus könsdelar, ingen skämtade rasistiskt om hans penis.

Frågan är: Hur kan Tullverket som myndighet vara så säker på vad som hände i rummet?När människor i Malmö samlades för att demonstrera för Black lives matter var Titus Murimi på plats. ”Jag tänker på det varje dag. För mig handlar Black lives matter om Sverige, inte om USA.”

Foto: Anders HanssonDe båda två tulltjänstemännen avböjeratt intervjuas av DN. Däremot får vi intervjua Viktoria Düring, biträdande chef för Tullverkets avdelning för brottsbekämpning.Viktoria Düring, som arbetat på Tullverket i 22 år, förklarar att myndigheten litar på sina 2.000 tjänstemän – och att tjänstemännen aldrig gör fel. 

– Vi utbildar vår personal i att ha en objektiv syn på dem som man ska kontrollera. Vi har en statlig värdegrund där man ska vara ansvarstagande och där man ska vara objektiv. Vi har också en egen värdegrund som innebär att man ska hantera människor på ett proffsigt sätt. Objektivitet och allas lika värde är ett rättesnöre för hela vår verksamhet.

Hur kan ni veta att det var ett rättesnöre även i just den här insatsen?– För att vi har en hög tilltro till de tjänstemän som vi har i vår kontrollerande verksamhet, säger Viktoria Düring.Hon talar länge om den höga kvaliteten på Tullverkets utbildningar och personal, och säger att rasism ”inte finns i vår katalog över huvud taget”. 

Viktoria Düring, biträdande chef för Tullverkets avdelning för brottsbekämpning.Foto: Björn Roos/TullverketHur kan Viktoria Düring veta att Titus inte mötte övervåld eller rasism? Hon får frågan flera gånger. Svaret förblir detsamma: För att Tullverkets personal är välutbildad och skolad i en korrekt värdegrund.

Vi gör inte fel.Betyder det att Tullverkets tjänstemän aldrig gör fel? – Ja, det skulle jag säga. Vi gör inte fel, säger Viktoria Düring.  Titus valdes inte ut på grund av sin hudfärg, enligt Viktoria Düring. Han satt först i tågvagnen och tullen avsåg att tala med alla resenärer. När Titus inte ville svara på tulltjänstemännens frågor beslutade de att genomföra en kontroll. 

Jag påstår inte att jag vet vad som har hänt i det där rummet. Men ni, som myndighet, gör ju faktiskt det. – Ja. Vi har det här som profession. Vi har väldigt många anställda som har det här som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Vi gör otroligt många kontroller varje år, och har väldigt få klagomål.

Viktoria Düring säger att Tullverket i Skåne får ungefär 100 klagomål per år. Klagomålen följs upp och analyseras, för att se om det finns mönster.– Ingen grupp eller individ är överrepresenterad eller sticker i väg i antal klagomål. Men uppföljningen är ändå viktig så att vi kan lära oss saker. 

Tycker du att Tullverket har några problem alls med etnisk diskriminering?– Nej. Jag har inte den uppfattningen över huvud taget, säger Viktoria Düring.Patience Engberg upplever att många inte tar rasismen i Sverige på allvar.

Foto: Alexander MahmoudPatience Läs mer: Dagens Nyheter »

Det gick inte som hade planerat. Har jobbat över till inget resultat. Kl 21 måste avbryta med en kraftig förlust . ALM -All Lives Matter over 10 years✔️ Nabila_AFR Självklart köper ni det rakt av och självklart ingen svensk som är drabbad av rasistiska misshandel/våldtagna/kallade svenne horor/får flytta pga religiösa rasister sätter klädkoder på grannarna mm mm mm mm mm mm mm mm mm mm DN bevisar ännu en gång sin hycklande agenda.

Aww stsckare 😭😭 Timbuktu har 0 trovärdighet, skattesmitare, priviligerad, han ska bara rätta in sig i ledet och skämmas Och så har vi den berömda offerkoftan igen, och att skattesmitaren är med är väl bara patetiskt, Sverige är världens minst rasistiska land, passar det inte, så kan man lämna det, rätt enkelt faktiskt

zzzzzzzzzzzzzzz 👇👇👇 Nu rasism finns går inte förneka men BLM är inte mycket bättre,här har ni fel de är aktivister och förstör använder våld även rasism. Dessutom så mycket skjutningar,våld vi har i samhället på grund av gängkriminella,grupperingar de flesta är migranter. susanne_nystrom Underbara kommentarer. Det som är rasism för någon är det inte för någon annan. Krokodilslutet är ett faktum och det fattar givetvis Peter Wolodarski annars skulle han aldrig låta tidningen trycka något sådant. The show must go on

jobb som telefonsupport eller motsvarande för att få in en fot. Detta i landet där det nästan dagligen skriks om 'ingenjörsbrist'. Hon kanske inte har tillräckligt med 'social kompetens' vilket jag får reda på är anledningen till att jag inte kan få något kvalificerat arbete. Så det är alltså rasism att hon inte kan hitta kvalificerade jobb trots avancerad universitetsutbildning? Jag har också en master (civilingenjör) från ett av de bästa universiteten i Sverige. Rekryterarna tycker ändå att de har råd att rekommendera mig att jag ska söka

Ser bara misslyckade rasister som skyller sitt eget misslyckande på andra. Sverige hade inte varit vad det är utan invandring. Strukturell rasism skall inte förekomma i Sverige och det finns mer att göra för att uppnå detta. BLM-rörelsens utgångspunkt och fokus på etikettkategoriseringar av människor och snart allting i vår närhet, är en helt galen väg om man vill påverka strukturell rasism det bättre.

Borde finnas svarta länder som är så mycket bättre än rasist Sverige. Landet där dom får bidrag så dom inte behöver jobba, gratis bostäder, gratis vård och utbildning och där dom inte ens behöver lära sig svenska. Allt på vår bekostnad. Otacksamma jävlar Timbuktu 😂 Snubben som varit mer priviligerad än alla andra svenskar han väkte upp med, Haha skrattretande

Oerhört viktigt att dessa svarta och bruna kroppars röster och levda erfarenheter får komma till tals! Tack DN för det modiga beslutet att publicera artikeln! Rasismen i Sverige är ett oerhört stort problem! Då vi uppenbarligen är världens mest rasistiska land och ett riktigt skitland så kan man ju fråga sig varför så mycket folk söker sig hit? Är det så att nån helt enkelt försöker ställe vårt land i dålig dager?

DN gör en otroligt viktig insats när de undervisar oss vita svenskar om vilka djävla rasister vi är och att vi dessutom inte ser det. Ha!! Om Titus sov så vet han väl inte hur många som blivit kollade innan? Jag har också blivit kollad på tåget över sundet och jag är kritvit. om rädslan för nazister och för rasistiska mördare som Anton Lundin Pettersson, Peter Mangs och John Ausonius. Oj 3 på 40år. Hur många utsätts inte dagligen för mångkulturen? Nazister är ju också ett enormt problem.....

Åk tillbaka till Afrika där det inte finns någon rasism. Bäst att spela in detta, tänker Titus. Han plockar fram sin mobiltelefon. Trycker på ljudinspelningsknappen. – Jag vill inte prata med er, säger han. Trodde han att tullarna då skulle tacka för sig och gå vidare? All lives matter! 😂 Era djävla hycklare ... Ni blundar i 4 år nu, då barnen är Muslim.

Köpenhamn vaknar till liv – och välkomnar de svenska turisternaEfter ett halvår med coronarestriktioner börjar skåningarna hitta tillbaka. *stå ut med de svenska turisterna

”De åkte ut med båten och var borta länge”Två män är häktade misstänkta för att ha kidnappat en man i 55-årsåldern. Dagen när mannen försvann ska han ha åkt ut med sin båt tillsammans med två andra – det berättar boende i området. – Vi tyckte det var konstigt. Båten är inte byggd för att övernatta i, säger grannen. Var det en kajak?

Lisa Magnusson: Hbtq-personer är fortfarande inte fria i Sverige - DN.SEEn överväldigande majoritet av svenskarna är för lika rättigheter för homo- och bisexuella. Men vidsyntheten är betydligt mindre vad gäller transpersoner. Sweden is not a free country. How could it possibly be. 100 years of almost uninterrupted S government has mentally crippled the people of Sweden. DN är verkligen en skittidning. Kulturmarxism i kubik, dag in och dag ut. Håll i sär följande politik och idrott och manifestationer. Norrland och landsändarna.

Långa straff för knarknätverk i Sverige – gömda sedelförråd och tortyrfilmer avslöjade - DN.SEPå fredagen föll domarna mot de 15 som stått åtalade vid Göteborgs tingsrätt. Samtliga utom en döms till fängelsestraff på mellan 9,5 och 3,5 år. Ett icke-problem. . strandhall johanssonmorgan Inga utvisningar? Ska svenska skattebetalare stå för notan? Detta nätverk har ett enormt våldskapital och är fullständigt hänsynslösa. Dom använder sig av ofattbara ritualmord för att skrämma konkurrenter och motståndare till tystnad, lite som det vi sett i Mexiko Vore smart av polisen att dra upp dom med rötterna så tidigt som möjligt.

Över 130 länder kräver munskydd – men inte Sverige: ”Kan inte förstå” | SvDEn liten bit papper eller tyg orsakar debatter och sliter isär samhällen. Men fungerar munskydd mot covid-19? Och vem ska bestämma om de ska vara på eller av? Och inte Norge, Danmark och Finland heller. Vi har munskydd i det lilla land jag jobbar i. Första veckan var det lite tveksamt men nu är det de utan munskydd som är de som är annorlunda. En enkel metod som skulle fungera bra under influensatider också. Tunnelbanan i stockholm är en rejäl smitthärd i rusningstrafik.

Stöd upphör – men inget nytt hjälppaket i sikte i USATrots intensiva förhandlingar har kongressen i USA inte lyckats enas om ett nytt stödpaket för de människor som har drabbats ekonomiskt av coronapandemin.Det tillfälliga bidraget på 600 dollar i veckan upphör därmed, utan att en ny överenskommelse har nåtts.