EU-tanken som till och med Macron motarbetar
Mitt största problem med valet till EU-parlamentet är hur dess betydelse så kraftigt överdrivits i den uppskruvade agitationen runt om i Europa. Sannolikt avspeglar valresultatet i huvudsak dagens opinionsläge i medlemsländerna, men det är inte mandatfördelningen i EU-parlamentet som avgör Europas öde.
Den skarpsinnige italienska analytikern Stefano Folli skrev i La Repubblica häromdagen att detta val liknar första halvleken i en fotbollsmatch. Den andra halvleken utspelas i de nationella parlamentsvalen vars resultat bestämmer underlaget för regeringsbildningarna. I synnerhet som regeringarna runt om i EU för närvarande består av bräckliga koalitioner är de nationella valen helt avgörande också för hur framtiden för EU gestaltas.
Fortfarande är stats- och regeringscheferna EU:s herrar. I förhållande till dem är ledamöterna i EU-parlamentet i det närmaste helt maktlösa. EU är inte organiserat som en parlamentarisk demokrati. Ledamöterna i EU-parlamentet kan i första hand använda sin plattform för att agitera och bilda opinion, men om de långsiktigt vill påverka politiken måste de börja på hemmaplan. En genuin Europapolitik förutsätter också att de politiska partierna ständigt håller diskussionen om Europa levande i inrikespolitiken, inte bara något förstrött under några veckor vart femte år.