Det har inte varit så lätt för Socialdemokraterna att hitta sin roll i opposition. Ska partiet ha en chans att vinna tillbaka besvikna väljare som lämnat S för SD kan man inte kritisera Tidöavtalet för hårdare tag. Därför vill S helst att debatten ska handla om välfärd och skatter – men regeringens budgetproposition var skral på skattesänkningar och traditionell högerpolitik.
När Mikael Damberg (S) på onsdagen presenterade S-budgetförslaget var hans främsta kritik mot regeringen att den ”satt löftesbrott på pränt” eftersom elpriskompensationen inte levererades till första november som utlovat.
Det är hårda ord. Men ihåliga, eftersom den rödgröna oppositionens budgetmotioner gör det pinsamt uppenbart att både ett och två och tio vallöften sannolikt hade fått strykas om de skulle få ihop en gemensam budget.
Socialdemokraternas stora satsning – 12 miljarder i generella bidrag till kommuner och regioner – skulle bara täcka Vänsterpartiets löfte om halverade priser i kollektivtrafiken. Vänstern vill satsa 33 miljarder på välfärden, vilket ska betalas genom att införa arvs- och gåvoskatt, statlig fastighetsskatt och en extra värnskatt som de kallar för ”rättviseskatt”. Sammantaget vill V höja skatter med hela 68 miljarder.
Men det hade aldrig Centerpartiets Martin Ådahl släppt igenom. Det stod klart när C-budgeten lades fram på tisdagen. Centern är inte bara emot att höja skatterna – de vill sänka skatter på arbete och företagande med flera miljarder mer än regeringen.
Även Socialdemokraternas finansieringsförslag – att inte som brukligt låta brytpunkten för statlig skatt räknas upp med inflationen – är C emot.
Vänstern vill ta bort sänkningar av arbetsgivaravgifter för olika grupper, Centern vill införa fler. Centern vill höja försvarsanslagen till 2 procent av bnp till 2026, övriga rödgröna vill vänta till 2028.
När man lägger de rödgröna partiernas skuggbudgetar sida vid sida framstår skillnaderna som avgrundsdjupa
Dessutom vill Centern slopa regeringens höjning av a-kassan, spara på sjukförsäkringen och avskaffa tvåbarnstillägget. Det är krav som de röda i det rödgröna samarbetet lär ha svårt att svälja.
C, MP och V är faktiskt knappt överens om någonting, förutom att biståndet ska vara minst en procent av bni.
Men på presskonferensen sa Mikael Damberg att ”det skulle kännas märkligt för mig som socialdemokrat” att återställa regeringens kritiserade sänkning av biståndet, eftersom det i så fall skulle bli den största satsningen i S-budgeten. Damberg valde därför att spara nästan fem miljarder på biståndet. Hoppsan!
När man lägger de rödgröna partiernas skuggbudgetar sida vid sida framstår skillnaderna som avgrundsdjupa. De är överens om att behålla Europas mest generösa mottagande av kvotflyktingar, men där slutar enigheten. Det håller inte att regera på.
Vilken tur att Magdalena Andersson förlorade valet. Annars hade Sverige kastats in i fyra nya år av kaos.