Tv-bilder har visat patrullerande, grönklädda soldater med skarpladdade vapen ute på Visbys gator. Säkerhetsläget på ön har förändrats och plötsligt rör sig militären ute i det civila samhället betydligt mer än tidigare.

Under de senaste dagarna har det dessutom skett stora truppförflyttningar till Gotland.

Kristoffer Rahlskog, född och uppvuxen i Helsingborg, är sedan 2018 anställd på P 18.

– Mitt hemmaregemente, säger han.

Det var här han gjorde sin värnplikt kring år 2000 och trivdes bra. Efter värnplikten blev det utlandstjänst en tid för att sen jobba civilt i tio år.

– Jag tog därefter åter anställning som militär på olika regementen, säger han.

Då dök befattningen upp på P 18 på Gotland. Regementen hade avvecklats 2004–2005, framför allt av kostnadsskäl. Men bland annat ryska aggressioner i öst gjorde att nya försvarsbeslut togs och den militära närvaron på ön stärktes. Nya P 18 kom att återuppstå 2018.

När chansen kom ville Kristoffer Rahlskog flytta tillbaka till Gotland.

– Jag tyckte tjänsten var intressant och eftersom det var på mitt gamla hemmaförband sökte jag och fick den, säger han.

Han är nu plutonchef med graden översergeant.

– Jag är plutonchef för en lvkv-pluton (lvkv står för luftvärnskanonvagn). Det är ett stridsfordon som ska detektera flygfarkoster.

En vanlig vardag är det utbildning och övning som gäller.

Hur har det skärpta säkerhetsläget förändrat den vardagen för anställda och värnpliktiga?

– Den har egentligen inte förändrats jättemycket, mer än att vi har lite andra uppgifter och att vi har lite högre beredskap. Annars har det inte påverkat oss så mycket.

För boende på Gotland är förändringen dock påtaglig, med militären mer synlig.

– Vi är ute och rör på oss mer, och övar även ute mer. Vi visar oss helt enkelt mer på Gotland, ute i civilsamhället, säger Kristoffer Rahlskog.

Hur reagerar civilbefolkningen på det?

– Överlag upplever man det som positivt. Det är många som vinkar glatt och som vill ta foto och så. Sedan finns det väl alltid någon som blir irriterad, och det har de ju all rätt att vara.

Känner du av en oro, på regementet eller bland befolkningen?

– På regementet upplever man ingen oro över huvud taget i dagsläget. Men vi har förstått att man upplever en viss oro bland de som bor här och bland allmänheten i stort. Men det är lugnt här. Det finns ingen risk för krig. Vi är inte oroliga och det behöver inte allmänheten heller vara.

Och det är beskedet ni ger om någon frågar er om det?

– Ja, det är det budskapet vi har.