Irena Pozar
Antalet dagar i isolering minskas från sju till fem, och den som har fått tre doser vaccin, har varit sjuk i corona de senaste tre månaderna eller som har samhällsviktiga jobb kan undantas från reglerna om karantän helt – men bara för att gå till jobbet. Sara Byfors, enhetschef på Folkhälsomyndigheten, är tydlig under presskonferensen:
”Man ska ända avstå från fritidsaktiviteter, gå på middag eller ha nära kontakt med andra utanför hushållet.”
Vad är det att vara människa i Sverige i dag?
För varje dag som går blir det alltmer tydligt: svenska medborgares värde ligger blott i vår förmåga att arbeta och producera. Hur ska man annars förklara att det är okej att gå till jobbet trots att man har sjuka personer i hushållet, men att det inte är okej att stå upp och dricka en öl på AWn? Att människor ska sätta sig på överfulla bussar och tunnelbanor varje dag, men inte får fira examen, bröllop och födelsedagar med fler än 20 personer? Att teatrar och krogar går på knäna, att jag inte kan skola in min son på förskolan ordentligt, att partners går miste om att se sina barn på ultraljud, men att vår lönsamhet som samhällsmedborgare ska skyddas?
Arbeta. Men gå inte på middag. Avstå fritidsaktiviteter. Ha inte kontakt med andra än de i ditt hushåll.
Vad ska en människa som bor ensam och arbetar hemifrån ta sig till?
Det upprepas om och om igen: har du tagit vaccin så är du skyddad mot svår sjukdom. Ändå är det enda vi förväntas göra att arbeta. Vad säger det om våra politikers och myndigheters syn på människan och vad det är att vara människa? Det här är inte tillfälligt, det har pågått till och från i två år och vi vet inte hur länge det kommer att fortsätta. Är alla okej med att vi ska agera produktionsrobotar för en arbetsmarknad som skiter i oss? För, med riksdagens och Folkhälsomyndighetens resonemang, så är den pågående pandemin fortfarande så pass farlig att vi inte får dansa - men så pass säker att vi måste arbeta.
Jag förstår att samhällsviktiga funktioner måste upprätthållas, och jag är glad att den gruppen arbetare omnämns särskilt i de nya reglerna. Jag förstår också att personer som måste hålla barn hemma från förskolan är rädda för att inte kunna betala räkningar och att alla människor har hyror som måste dras från kontot varje månad. Men det finns andra sätt att lösa det här: ekonomisk ersättning. Vi har råd att hjälpa människor som på grund av pandemin och riksdagens restriktioner kopplade till den får svårare att köpa mat och vinterskor. Vi har råd att hjälpa fler än enskilda företag att överleva.
Det vi inte har råd med är att fortsätta ta ifrån människan det som gör henne till människa: livet utanför arbetet. När jag lyssnar på den senaste i den oändliga raden av presskonferenser tänker jag bara på en sak, och det är poeten Rod Smiths ord:
”Vi arbetar för hårt, vi är för trötta för att bli förälskade,
därför måste vi störta regeringen.
Vi arbetar för hårt, vi är för trötta för att störta regeringen,
därför måste vi bli förälskade.”