Anna Dahlberg
Vi vet hur det brukar låta från S-håll: Sverige ska vara alliansfritt. Vi ska INTE gå med i Nato, eftersom det skulle skapa instabilitet i vår del av Europa (det vill säga provocera Putin).
Det heter också att elproduktionen ska bli 100 procent förnybar till år 2040. Liksom att kärnkraften är olönsam och ska fasas ut steg för steg. Så sent som i veckan försvarade den nye energiministern Khashayar Farmanbar den förtida avvecklingen av svenska kärnkraftverk med att de höga elpriserna annars hade permanentats (DN 13/1).
Så hur agerar då Sverige när Europa samtidigt har drabbats av en allvarlig säkerhets- och energikris denna vinter? Dessa kriser är dessutom sammankopplade, eftersom den tyska kärnkraftsavvecklingen har skapat ett farligt beroende av rysk naturgas.
I skarp kontrast till vårt grannland Finland har de svenska svaren både dröjt och varit svårtolkade. Den 7 januari – alltså tre veckor efter att Putin lade fram sin kravlista till Nato om en rysk buffertzon – förklarade Magdalena Andersson att Sverige vill fördjupa partnerskapet med Nato.
Ungefär samtidigt slog ÖB Micael Bydén fast att Rysslands krav raserar grunden för det svenska försvaret. I klartext: Sveriges säkerhet är helt beroende av vårt nära samarbete med Nato och av den transatlantiska länken. Det är bara det att vi till vardags inte vill prata öppet om den saken.
Lika vankelmodigt har Sverige agerat i frågan om kärnkraften bör ha en plats i EU:s så kallade taxonomi. Medan Finland har gjort gemensam sak med Frankrike och ett antal andra EU-länder och lobbat stenhårt för kärnkraftens status som hållbar har den svenska regeringen vägrat att ta ställning.
Senast på fredag måste dock Sverige lämna in sitt svar till EU-kommissionen, och i elfte timmen har S-regeringen svängt. Nu vill Sverige att kärnkraften ska klassas som grön, vilket kommer att främja investeringar i både befintliga och framtida reaktorer.
Pikant nog vill Sverige till och med gå längre än EU-kommissionen. EU vill nämligen bara att kärnkraften ska klassas som hållbar under en övergångstid på 20 år. Det är feltänkt, menar finansmarknadsminister Max Elger (S), och motsätter sig ett stoppdatum:
”Betraktar man kärnkraften som hållbar där, så torde det vara ett förhållande som kan gälla även efter 2045 (TT 10/1)”
Hoppsan! Samma socialdemokrater som påbörjade den svenska kärnkraftsavvecklingen redan år 1999 – och eftersträvar 100 procent förnybar elproduktion senast 2040 – vill alltså inte ha något stoppdatum vare sig i EU eller på hemmaplan.
Sanningen är väl att S-ledningen innerst inne inser att kärnkraften är lika viktig för energiförsörjningen och klimatmålen i Europa som Nato är för säkerheten. Det smärtar bara för mycket att erkänna det öppet.
Till skillnad från i Finland får de inhemska hänsynen väga tyngst. Det är bedrövligt.
Så hur går det med klimatmålen efter ett decennium med ”Energiewende”, det vill säga energiomställning från kärnkraft till förnybart? Det korta svaret är: inte bra alls.
Låt oss pröva några av de ”sanningar” som de rödgröna upprepar om energipolitiken. Omställningen till 100 procent förnybar energi sägs vara billig, grön och ett svar på elbehoven här och nu. Kärnkraften däremot är olönsam, omodern, ohållbar och eventuella nya investeringar ligger alldeles för långt fram i tiden.
Ekonomiprofessor John Hassler gjorde i veckan en uträkning som visar att de nedlagda reaktorerna i Ringhals skulle ha genererat mer i vinst – knappt tre miljarder kronor – bara under december månad än vad investeringarna för att nå de nya säkerhetskraven hade kostat.
”Att Vattenfall med regeringens stöd inte investerade i fortsatt drift i Ringhals 1 och 2 är ett bottennapp i dåliga investeringsbeslut”, skrev Hassler i ett Facebook-inlägg.
Jämför det med Farmanbars absurda påstående att elpriserna skulle ha permanentats på en högre nivå om inte reaktorerna i Ringhals hade avvecklats i förtid. Det är ju precis tvärtom. Stängningen har inte bara lett till ett betydande bortfall av planerbar och fossilfri el i södra Sverige, utan har också minskat överföringskapaciteten i elnätet.
Karlshamnsverket eldade mer olja under 2021 än under de senaste tio åren tillsammans. Orsaken? Bristen på planerbar elproduktion i södra Sverige och våra grannländer, enligt ägaren Uniper, vilket har drivit upp elpriset på rekordnivåer.
Lek med tanken att varken Sverige eller Tyskland hade ägnat sig åt detta självskadebeteende. För tio år sedan hade Tyskland 17 kärnkraftsreaktorer som producerade 25 procent av landets elbehov. I dag är bara tre av dessa kvar i drift (och de ska stängas till årsskiftet).
Situationen i vårt hörn av Europa hade naturligtvis sett helt annorlunda ut.
Det är intressant att titta närmare på de exempel som ofta framhålls som gröna förebilder i världen. På papperet ser målsättningarna vackra ut. I Tyskland, som redan har byggt ut vindkraften mest i Europa, ska 80 procent av elproduktionen vara förnybar till år 2030.
Så hur går det med klimatmålen efter ett decennium med ”Energiewende”, det vill säga energiomställning från kärnkraft till förnybart? Det korta svaret är: inte bra alls.
Tyskland ökade utsläppen med fyra procent under förra året och spås missa klimatmålet både i år, nästa år och märkesåret 2030. Landets nya gröna klimatminister erkände i veckan att landet har ”ett drastiskt underskott” i sina försök att nå klimatmålen.
Kolet har åter gått om vindkraften som den främsta energikällan och behovet av rysk naturgas ökar.
Det kan jämföras med Frankrike, som tack vare sina 56 kärnkraftverk bara har tio procent fossil elproduktion. Eller med Storbritannien, som har minskat sina utsläpp betydligt snabbare än Tyskland och ska fasa ut kolet till 2024 – sex år före tyskarna.
Samma mönster syns i Kalifornien, som med sina över en miljon solpaneltak har fått status som USA:s grönaste delstat. I takt med att kärnkraften fasas ut har delstatens beroende av naturgas ökat och det fossila växer nu snabbare än solkraften.
I denna takt kommer Kalifornien att nå sina klimatmål för 2030 först år 2063, slog den vänsterlutande tankesmedjan Next 10 nyligen fast.
Elpriserna är dessutom bland de högsta i USA på samma sätt som Tyskland ligger i topp inom EU.
The proof is in the pudding, brukar man säga. De påståenden som har gjorts om den gröna omställningen verkar inte stämma överens med verkligheten. Resultatet hittills är varken särskilt grönt, billigt eller lättuppnåeligt.
Skulden ska inte läggas på vindkraften eller solkraften per se, utan på idén att väderberoende energikällor utan problem kan ersätta kärnkraften. Tvärtom är det helt avgörande att kärnkraften bevaras och byggs ut för att skapa en energimix som både säkrar Europas klimatmål och utrikespolitiska oberoende.
För att summera: Både Nato och kärnkraften behövs för att bygga motståndskraft mot Putins Ryssland. Det är hög tid att Socialdemokraterna medger det öppet.