Mats Larsson
Det ser ju onekligen ut som en tanke. Dagen efter att Ryssland tvingats konstatera att veckans diplomatiska samtal i Europa varit en ”återvändsgränd” så utsätts ett dussintal ukrainska regerings- och myndighetswebbsajter för en cyberattack.
Ukraina har tvingats vänja sig vid sånt här. Över 1 000 cyberattacker avvärjdes bara under fjolåret och spåren leder oftast österut.
Men det är svårt att bevisa var sådana här angrepp kommer ifrån och Ukraina ville under fredagen inte officiellt lägga skulden på Ryssland. Hackarnas budskap var på tre språk, ukrainska, ryska och polska.
Och nej, det finns inget som säger att Kreml nödvändigtvis varit inblandat. Det finns även ryska aktörer som kan agera på egen hand.
Säkert är att ingen borde bli överraskad över fredagens attack. Detta är precis vad Ukraina och omvärlden fruktat skulle hända. Och detta kan mycket väl bara vara en försmak.
Enligt New York Times har både USA och Storbritannien redan tidigare sänt experter till Ukraina för att försöka hjälpa till med deras cyberförsvar. Spänningen har byggts upp i många veckor i takt med att Ryssland grupperat över 100 000 soldater längs gränsen mot Ukraina.
Ingen utomstående kan veta exakt vad Vladimir Putin planerar, men han har gjort väldigt tydligt att han är djupt missnöjd med säkerhetsläget i östra Europa och han vill ha garantier för att exempelvis Ukraina aldrig ska kunna bli Nato-medlem. Nato och USA gjorde tydligt klart i veckan att sådana garantier kommer han inte att få.
USA har varnat för att Putin planerar ett militärt anfall under vintern. Men det finns ju andra sätt också att störa Ukraina, som just exempelvis cyberattacker.
Fördelen ur rysk synvinkel är att de - som sagt - ofta är svåra att spåra och Moskva riskerar därmed mindre. Ett syfte kan vara att framställa Ukrainas president Volodymyr Zelenskij som inkompetent och minska hans popularitet och i bästa fall få honom utbytt mot någon som är vänligare inställd till Moskva.
Putins mål är att knyta Ukraina närmare Ryssland. Om detta kan ske utan militär konflikt, så mycket bättre.
Och Ryssland har tidigare visat vad landets cyberkrigare är kapabla till. Den mest omfattande attacken kom i december 2015 och drabbade landets elnät.
Det nätet byggdes redan under Sovjettiden och Ryssland har mycket god inblick i hur det fungerar. Och hur det kan slås ut.
– Vårt värsta scenario var inte paranoia. Det utspelade sig framför våra ögon, berättar Andy Ozment för New York Times. Han var ansvarig för cyberförsvar på USA:s nationella säkerhetsministerium och hjälpte till att utreda cyberattacken 2015.
Ukrainska elnätoperatörer kunde bara sitta och se på när angriparna tog över deras terminaler och ett efter ett släckte ner område för område i Ukraina. En tredjedel av landet blev svart.
Det sista cyberangriparna stängde av var ledningscentralens eget backup system, skriver New York Times. Det finns på film. Till slut kan operatörerna bara sitta i mörkret och svära.
Så ja, det kan onekligen komma mer omfattande angrepp än dagens attack som mest bara slog ut webbsajter.
Även ett militärt angrepp väntas föregås av omfattande cyberattacker. Ryssland genomförde exempelvis sådana mot Georgien under det korta kriget där 2008.
Och Ryssland har visat exempel på hög kreativitet i sin krigföring. Christian Brose berättar i boken ”Kill Chain” om hur ryssarna lyckades spåra en ukrainsk befälhavare vid kriget 2014 i östra Ukraina.
Befälhavaren använde sällan sin privata mobil av säkerhetsskäl och ryssarna hade inte numret. Men de hade lyckats spåra hans mamma. Så de ringde henne och påstod att hennes son skadats svårt i strid.
Hon gjorde vad varje orolig mamma skulle ha gjort. Hon ringde sin son på mobilen.
Den ryska militären kunde därmed lokalisera befälhavaren. Han dödades med en salva ryskt artilleri. Han talade fortfarande på telefon med sin mamma.
Tre sätt som Ryssland kan anfalla Ukraina på
Rysslands utrikesminister: Natos styrkor och vapen måste åtgärdas omedelbart