Få toppolitiker brinner för säkerhetspolitik. Det var för att utjämna klyftorna, rädda välfärden eller trygga gatorna som de ville bli valda. Men säkerhetsfrågorna har en tendens att tvinga sig på ändå.
Det är nog Magdalena Andersson medveten om nu.
När hon blev vald till statsminister i november var det klimatet, gängkriminaliteten och välfärden som var hennes fokus. Men redan efter några veckor förvärrades säkerhetsläget när Ryssland den 17:e december, efter en längre tids trupprörelser längs med ukrainska gränsen, lade fram krav på att få ”säkerhetsgarantier” av USA.
Moskva kräver att Nato inte ska tillåta fler länder att ansluta sig, att trupper ska dras tillbaka från Östeuropa och att Natoländer inte ska öva utanför det egna territoriet. I praktiken innebär det att stora delar av Östeuropa och hela Östersjöområdet ska bli lydriken i en rysk intressesfär.
”Genomförs kraven raseras grunden för den svenska säkerhetspolitiken”, förklarar ÖB Micael Bydén i DN.
Skulle stormakterna göra upp om att Nato inte ska expandera mer, är det inte längre upp till svenska folket att avgöra frågan om medlemskap. Då avgörs vår säkerhetspolitik i Moskva.
Att landets suveränitet ifrågasätts av en närbelägen stormakt är en tuff prövning för en ny regeringschef. Tyvärr har Magdalena Andersson inte bestått provet.
I Finland, som är Sveriges närmaste samarbetspartner, talade både president Niinistö och statsminister Marin klarspråk i sina nyårstal: Det står Finland fritt att ansöka om medlemskap i Nato, om man själva så beslutar. Det är den finska Nato-optionen.
Men på denna sida Östersjön var det tyst från statsministern i ytterligare en vecka. S brukar framhålla vikten av blocköverskridande samsyn i säkerhetspolitiska frågor, men har under helgerna varken sammankallat utrikesnämnden eller bjudit in till partiledarsamtal om säkerhetspolitiken.
När statsministern på torsdagen till slut iddes kommentera säkerhetsläget var det ett habilt uttalande som gick ut på att Sverige självt ska avgöra sina säkerhetspolitiska vägval. Men Magdalena Andersson följde upp uttalandet med att twittra om att Sverige ska fördjupa samarbetet med Nato, utan att ge några svar på hur. Detta tycks inte heller ha förankrats i riksdagen.
https://twitter.com/SwedishPM/status/1479380668421484545Ryssland försöker med alla medel att splittra väst, det gäller både mellan och inom våra länder. Därför är det särskilt viktigt att den svenska ledningen visar enad front mot provokationer.
En skicklig statsminister hade, ställd inför denna allvarliga situation, satt riket framför partiet och sett till att det svenska svaret förankrades i riksdagen. Det hade varit ett gyllene tillfälle att följa riksdagens uppmaning och lansera en svensk Nato-option. Men Magdalena Andersson klarade inte det första testet.