Usla opinionssiffror, svagt förtroende för språkrören, det näst mest ogillade partiet efter Sverigedemokraterna och minskat stöd i profilfrågan. Det är ingen överdrift att säga att läget är en smula akut för Miljöpartiet när de idag samlas till digital partikongress. Med knappt elva månader till valet gäller det att staka ut en riktning som kan attrahera fler än de unga, välutbildade kvinnliga storstadsväljare som tog MP över riksdagsspärren senast.
Därför är ett av kongressens huvudnummer ett “program för social rättvisa” där partiet tar ett tydligt kliv åt vänster i den ekonomiska politiken. Fokus ligger på minskade klyftor, både genom ökade ersättningar och bidrag och höjda skatter.
Bredare trovärdighet
Tanken är att försöka övertyga de väljare som övervägde Miljöpartiet senast men som på valdagen landade hos Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Och det kräver trovärdighet i fler frågor menar partistrategerna. Väljarna ska “inte behöva välja mellan klimat och rättvisa” som partiet skriver i sin kommunikationsplan.
Ambitionen är lätt att förstå med tanke på att MP har ett obefintligt förtroende bland väljarna i frågor som arbetsmarknad, socialförsäkringar och pensioner. Men att bygga trovärdighet i nya sakfrågor tar tid och risken är att den strävan tar fokus från partiets kärnfråga och gör valbudskapet spretigt. Det var vad som hände både 2014 och 2018 enligt partiets egna valanalyser.
Skarpare miljölagstiftning
Svaret denna gång är att kombinera den ekonomiska vänstergiren med en offensiv även i klimatfrågan. I partiets nyligen antagna klimatfärdplan lägger de tonvikten på skarpare lagstiftning och förbud snarare än på ekonomiska styrmedel. Tydligast blir det i förslaget om en “omställningslag” som på sikt skulle innebära ett totalförbud av fossil energi.
Men när språkrören i veckan presenterade färdplanen var de noga med att inte prata om förbud. Istället målade de klimatomställningen i ljusa, framtidsoptimistiska färger och betonade de “tiotusentals nya jobb” som den kan ge. Sannolikt svårsmält för partiets “fundisar” som ser tillväxt som ett hot mot planeten, men möjligen får det fler att att köpa budskapet. Miljöpartiet vill också ändra det finanspolitiska ramverket och att staten ska låna 100 miljarder om året i tio år för att snabbare minska utsläppen.
Övertyga “Greta-generationen”
Något som inte kommer avhandlas på kongressen är regeringsfrågan där röster än en gång höjts för att lämna regeringen om Socialdemokraterna viker sig för mycket för Centerpartiets krav på stärkt äganderätt i skogen och uppluckrat strandskydd. Övertygelsen är att genom att hoppa av kan Miljöpartiet visa att de är principfasta, slippa kompromissa och på så sätt växa i opposition till 2026.
Men inte heller denna gång ligger ett avhopp i korten. Att lämna regeringen nu skulle vara ett underkännande av hela strategin som går ut på att det alltid är bättre att få igenom så mycket som möjligt av sin politik än att stå utanför med idealen intakta. Dessutom skulle det bli svårare att locka de socialdemokratiska stödröster som räddat kvar dem i riksdagen förr.
Därmed står deras hopp till klimatfrågan. Om den blir så stor i valet som miljöpartisterna hoppas på så har de stora möjligheter att gynnas av det, i synnerhet om de till sist lyckas få “Greta-generationen” att omvandla sitt klimatengagemang till ett partipolitiskt ställningstagande.