Av en myndighet med mångmiljardbudget ska man kunna kräva att den har en förmåga att göra prognoser om vilket platsantal som krävs i en framtid. Och att myndigheten också har en förmåga att kommunicera detta med berört statsråd och departement. Här har Kriminalvården misslyckats.
De allra flesta som arbetar i Kriminalvården är av uppfattningen att erfarenhet räknat i år och månader är av stor vikt då man ställs inför besvärliga situationer, men även för att vardagsarbetet ska flyta effektivt. Inga konstigheter, så är det i många yrken.
Fackföreningen Seko har i många år försökt att övertyga Kriminalvården om att det på flera sätt är en vinstaffär att göra ansträngningar att behålla personal. Man får en stabilitet i arbetsgrupperna, arbetet flyter bättre, incidenter hanteras bra och man kan dra ned på utbildnings- och rekryteringskostnader.
Många vikarier och oerfarna medarbetare
Våren 2019 konstaterade dåvarande generaldirektören Nils Öberg lakoniskt på vår årliga konferens: ”Vi ska i framtiden räkna med att en kriminalvårdare stannar i yrket i genomsnitt fyra år.” Här har Kriminalvården hittills valt att inte göra tillräckligt för att motverka det.
Andelen oerfarna och vikarier är större än någonsin, erfaren personal väljer att sluta som kriminalvårdare. Orsaker kan vara brister vad gäller lön, arbetstider, arbetsbelastning, behandling av chefer, med mera. Detta får bland annat följder för säkerheten. Här har Kriminalvården misslyckats. Eller rättare sagt: det verkar som om man inte bryr sig.
Det som bör göras snabbt är följande:
• Bemanna Kriminalvårdens anstalter och häkten i förhållande till den överbeläggning som råder. Det skulle göra att man klarar av säkerheten och kan börja beta av den utbildningsskuld som finns.
• Förbjud allt ensamarbete i kontakt med intagna, oavsett säkerhetsklass.
• Påbörja arbetet i Kriminalvården för att behålla personal, särskilt när det gäller kriminalvårdare.
• Låt externa parter (exempelvis representanter från Statskontoret och Arbetsmiljöverket) utreda de uppgifter om brister i ledarskapet, arbetsmiljön och andra oegentligheter som kommer från personal, personalorganisationer och skydds-/arbetsmiljöorganisationen.
Verksamheten i Kriminalvården är alltför viktig för att lämnas vind för våg. Just nu är problemet att Kriminalvårdens ledning och många av verkets chefer inte tar sig an problem och utmaningar på ett seriöst och fruktbart sätt.
Det är dags att man på riktigt börjar lyssna på och samarbeta med sin personal och deras representanter. Personalen är Kriminalvårdens viktigaste tillgång, inte minst då det gäller att upprätthålla en godtagbar säkerhet.
Leif Canossa Kyldal, skyddsombud och förtroendevald för Seko Klubb Vård Väst
LÄS MER:Kriminalvårdare togs som gisslan – släpptes efter nio timmar
LÄS MER:Morddömd från Göteborg bakom gisslandramat
LÄS MER:Säkerhetschefen: Vi har brustit